Beck och ögat

Igår hade jag bestämt mig för att ha en Beck-maraton-dag. Alltså åkte jag till affären för att köpa ett par filmer att se, utöver de jag redan hade.

Flicka i kassan: "Har du sett den där om när en tjej går runt och sticker ögonen ur folk?"
Jag: "nej, det tror jag inte".
Flicka i kassan: "Nehej, den var JÄTTELÄSKIG, jag tror att det är den där" (nickar mot film jag just håller på att köpa. Den heter 'öga för öga' så gissningen är väl inte så vågad).
Jag: "Men APA, nu vet jag ju att MÖRDAREN ÄR EN TJEJ!! Tack så mycket!!"
Nej då, det sade jag inte. Jag bara nickade lite och log nervöst.
Flicka i kassan: "Ja alltså, jag brukar ju se Beck-filmerna, men den där var alltså HYSTERISKT läskig".
Jag: "Jaha, tack då."

Går hem och ska se filmen, och är naturligtvis redan innan den börjar så paniskt livrädd att jag är osäker på om jag bör se den överhuvudtaget.
Nu försvann väl en del av spänningen i och med att jag hade ett hum om vem mördaren var, men SÅ hysteriskt läskig tyckte jag inte att den var.

Sen fick jag migrän, och var tvungen att gå och lägga mig med en handduk innehållandes isbitar på pannan. Det var min lördag det.