Intressant, tycker jag, att man bara hör folk prata om "i nöd och lust" när det INTE är nöd. Och om man väl pratar om nöd, så är det mer i stil med "det var en så jobbig vinter, ena bilen pajjade så vi fick klara oss med en".
Och hur vet man då att någon verkligen MENAR i NÖD och lust? Nej just det, det kan man ju inte veta. Det är sånt som visar sig, liksom. Det verkar som att man ska ta med en nypa salt när folk orerar om hur fantastiskt allt är och kärleken ska ta oss genom allt och vi är själsfränder och hitan och ditan. För uttrycket mycket snack och lite verkstad stämmer uppenbarligen rätt ofta. Medan det finns folk som stretar på i det tysta, i nöd och lust, men som också nån gång kan säga nåt i stil med att "jo, ibland är det skitjobbigt, ibland blir jag rätt trött på honom/henne, men jag skulle aldrig för mitt liv vilja byta." (Obs! Påhittat citat!) Såna som på-landet-morsan, tex. Mer sånt.
1 kommentar:
Just ja, om nån uppfattade detta som att det är lätt så var det fel. Verkligen inte så jag menade. Bara att lite förebilder sitter fint.
Skicka en kommentar