Häromdagen började jag drömma om en liten fiat punto, och idag när tågspektaklet (och därmed också jag) var 50 minuter sent till jobbet tänkte jag att japp, en bil kommer att vara värd all möda och besvär och jag skulle ta hand om den som vore den mitt eget barn. Förut var jag ju mer inne på att skaffa hund men det var nog mest för att få lite kärlek, och nu får jag det i överflöd ändå. Av någon som varken hårar eller skäller, tro det eller ej.
Nu måste jag bara be till Gud att den röda lilla fiaten som jag vill ha finns kvar till försäljning i mars eller så när jag har skrapat ihop pengarna för den insatsen. Eller så måste jag ha tro för att det kommer en lika bra senare.
Å vad jag verkligen vill ha en liten fiat punto, faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar