En midsommarnattsmardröm

Jobbar hela helgen och har med mig en bok som förstöelse vid eventuella lugna stunder. Några sådana har funnits idag och därför har jag börjat läsa Elisabeth Anderssons "På andra sidan Venus".

Jag fattar inte att jag fortsätter läsa den, men det är antagligen för att den är lättläst och för att man av nån outgrundlig anledning vill veta hur det går.
Boken är i det närmaste en kopia av "Djävulen bär Prada", med stänk av lite "sex and the city"-influenser (tre väninnor som träffas och dricker vin stup i kvarten, en av tjejerna träffar en Mr W, som förstås ska vara bokens motsvarighet till Mr Big).
Alla personer heter fåniga saker, typ
"Bengan Bengtsson gick i korridoren där han mötte Helena Hansson, som var gift med Svenne Svedlund".
Ja, ni fattar grejen. Ok, det kan vara snitsigt med för- och efternamn som börjar på samma bokstav, jag har själv tänkt prova det längre fram, men i en bok där alla heter så... så skrev jag när jag var sju.
Tyvärr märks det verkligen att det är ett debutant-verk, men visst, alla måste ju börja nånstans.
Fast alla kanske inte ska skriva böcker.