Som jag tidigare berättat lämpar sig ju min kropp och kondition bäst för att cykla i nedförsbackar. När det gäller sport i stort lämpar min kropp sig faktiskt allra bäst för att sitta i soffan och titta på när andra sportar. Det är ju exempelvis så svårt att äta och dricka medan man sportar själv.
Men nu har vi här hemma kommit på en träningsform som gör att vi kan träna tillsammans, nämligen att jag cyklar och Snyggo springer. Ok, jag hamnar ganska mycket efter i uppförsbackarna och flåsar värre än Snyggo själv när jag väl är i kapp, men det är kul. Ibland kliver jag av och springer med cykeln, jag orkar ungefär 50 meter i hans tempo. Men det blir ju bra intervallträning. En fin runda på en knapp mil har vi samkört nu både lördag och söndag.
Inte nog med att jag cyklar med som sällskap, jag leker dessutom coach, och skriker saker som "slappna av i huvudet min lilla ADEPT!!" och "nu går det väl lite FÖR sakta!!" från min härliga position där på cykeln. Tyvärr har jag även råkat köra över Snyggos ena fot, så man kan väl i stort säga att jag inte gör något så där värstens professionellt intryck. Men men. Kul har vi. (Jag).
1 kommentar:
Jag har också funderat på att starta denna träningsform: Farbror B springer och jag cyklar men vi har inte kommit dit än. Vi cyklade ca 1,5 mil tillsammans idag och jag såg ut som ett rödlyse i ansiktet och flåsade som... jag vet inte vad..
Skicka en kommentar