Var på utredning hemma hos klient idag. Klient kom från Utriket och pratade således inte svenska. Inte engelska heller. Lite tyska kunde han. Lite tyska kunde även min kollega Lennart. Ganska lite, vi väntade ivrigt på tolken som var sen.
"Ska kolla var han tog vägen", sa Lennart och sprang ut på gården. Kvar var jag med Utriket, som av nån anledning fått för sig att jag också förstod tyska. Det kan ha varit att jag sa "danke" när han gestikulerade mot soffan.
Klient:"aber spreschen höjten mitt unt pleshcen fleschen!!"
Jag: (med deltagande min) "ja, aber natyrlish". Jag vet ju liksom inte hur man säger att man inte förstår.
Lennart kommer tillbaka. Ingen tolk i sikte. L och klient fortsätter prata tyska, jag känner mig utanför och tar upp min almanacka och börjar fylla i nästa veckas aktiviteter. Herrarna fortsätter prata.
"klaschen braschen töjten plöjten"...
Jag plitar vidare i mitt block. Tittar sedan var jag har skrivit.
Måndag 17 september "springa med pappen"
SPRINGA MED PAPPEN??
Jag suddar snabbt, och skriver "pappa" med prydliga bokstäver. Ingen tyskversion, den här gången. Börjar fnissa för mig själv, och tyvärr snart inte bara för mig själv. Försöker se ut som att jag skriver på hemliga jobbdokument och att jag bara råkar vara väldigt förtjust i mitt jobb.
Min almanacka är vit med färgglada katter på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar