Thriller, inget för barn och känsliga läsare.

På eftermiddagen idag säckade min kropp ihop alldeles, och jag åkte tvärtemot mina planer hem och somnade i soffan. Dock var jag, innan jag somnade, huvudperson i en mycket dramatisk thriller.

Det här är vad som hände.

Går upp för trappan hemma och ska kolla postlådan innan jag kliver in. Vi har en traditionell postlåda, men öppnar man locket är där bara en springa att trycka ned posten i, för att ingen ska komma och fiska upp alla våra kort och brev som vi aldrig får. Hur som helst orkar vi sällan skaka fram nyckeln till brevlådan, utan man pressar således ned handen där och försöker dra upp posten (vilket naturligtvis tar längre tid än att först hämta nyckeln i hallen).

Idag när jag stod där med handen i brevlådan ser jag helt plötsligt något röra sig bredvid den. Fixerar blicken strax höger om lådan, och får syn på en spindel modell GIGANT. Den var säkert tio centimeter från norra benspetsen till södra, om än väldigt smal. Och ni som inte tror mig kan googla på det här så vet ni att det faktiskt FINNS så stora lösgående spindlar i Sverige, jag överdriver alltså inte en enda centimeter här.

Blir naturligtvis halvt paralyserad, när jag upptäcker att JAG HAR FASTNAT I BREVLÅDAN. Japp. Sitter fast. Kommer inte därifrån. Svetten börjar sippra fram trots feberfrossan, och efter vad som känns som åtskilliga minuter har jag lyckats dra upp handen ur lådan. Får tag på en sopborste och går till attack. Tycker det är väldigt obehagligt att döda spindlar, men den satt ju precis utanför vår dörr, och tanken på att den skulle krypa ned i nån av mina skor var värre. Mosade spindeln så gott jag kunde, tills dess kropp var nedmosad i stenplattorna. Bara de långa spindelbenen vajade av och an i vinden.

UUUUUSCH.