Tänk att det finns nån som tycker man är söt när man masar runt med glasartad blick och håret på ända.

Ännu en helg som tog slut lite för fort.

I går åkte vi till K-holm, där Ella tog emot för sitt 5-årskalas. Det var bamsemusik i stereon och Nalle Puh på tårtan. Jag var trött redan när vi åkte, men höll mig vaken tills vi hade satt oss i bilen för att åka hem. Åkte förbi McDonken och handlade middag, som vi snabbt kastade i oss innan vi åkte på inflyttningsfest i Mörby. Hämtade upp A&J på vägen, jag var chaffis.

Kom fram till Mörby och umgicks med trevliga människor hela kvällen. Pratade mest med mycket trevliga flickvänner till Snyggos gamla kursare. Drack red bull, men vid halv tolv kände jag trots det (-:) att kroppen började kvida. Att ha fibromyalgi när hösten kommer och det blir kallare, är ungefär som att ha konstant influensa, utan feber. Den där värken i hela kroppen, tung i huvudet och tröttheten, den är på pricken. Började fundera på om jag verkligen skulle kunna ta oss hem med bilen. Det gick. Var hemma strax före ett, och jag trodde jag skulle avlida, innan jag somnade till slut. Snyggo var så fin och bara klappade mig på huvudet och sa att allt kommer bli bra, sov nu lilla prinsessan. Sådär säger han till mig och om jag inte redan har fällt en tår för att jag känner mig så eländig så gör jag det för att han är så snäll.

Vaknade i morse, mådde typ lort. Vi hade ändå en jättemysig förmiddag i sängen med morgontidning, frukost och skivade päron. Dagen har gått i långsamhetens tecken för mig, men vi har haft det skönt. Handlat för veckan, sett senaste Beck-filmen som kom i fredags (Sista!) och ätit Taco-lasagne.
Nu ska jag krypa till kojs, och hoppas att jag kan ta mig till jobbet i morgon. Jag kan ju inte gärna sjukskriva mig för hela vintern.