torsdag, april 17, 2008

TYPISKT MIG

Idag på jobbet var jag tvungen att göra ett utskick på mailen och be om hjälp för morgondagen. Vi är halverad arbetsstyrka i gruppen fram till juni, och det fungerar ju inte alls. Fick snabbt ett mail från chefen, som skrev att hon kunde ställa upp om det krisade. Svarade då att det redan hade löst sig, men att jag verkligen uppskattade henne som chef. Har aldrig inom Kriminalvården haft en chef som så snabbt är redo att följa med ut på fältet och slava. (Förlåt Onkel Tom i Stugan, jag menar ju förstås inte att vi slavar lika hårt som på din tid).

Hur som helst, innan jag sen gick hem kom jag på att jag ju skulle löneförhandla via en liten skrivelse på mailen. Det är för upplysnings skull verkligen inget som folk rent generellt ska göra på min arbetsplats, utan jag kände helt enkelt att här gäller det att ta saken i egna händer för att om möjligt få ett högre lönepåslag än tre och femtio.
Således skickar jag mitt mail om hur bra jag jobbar och hur mycket lön jag vill ha.

SEN kommer jag på hur dumt det kanske blev.

HUR stor är nu risken att min chef tror att jag SMÖRAR för att få högre lön? Det skulle jag ALDRIG göra (officiellt).

Inga kommentarer:

Alive osv

Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...