Efter en sen kväll i går och en galen dag på jobbet satt jag ikväll på stadsteatern och försökte hålla mig vaken. Eller tja, det gick bättre än väntat. Hjalmar Söderbergs "den allvarsamma leken" var det som bjöds, absolut sevärd. Jag var dock så trött ända in i benmärgen att jag höll på att börja gråta bara jag såg teaterprogrammet. Inte av någon särskild anledning, dock. Jag kom på det när det redan börjat stocka sig i halsen, att jag visste ju faktiskt inte ens om det var något SORGLIGT vi skulle se. När jag upplevt detta heureka-moment så tog jag mig samman.
NU ska jag dock sova. Snyggot ska på möte med övernattning i Vadstena i morgon. På tal om Vadstena var jag och Aikåaren ute i geografin idag på div. klientbesök. Mitt i skogen stod en skylt med en bil; "heliga Birgittas bönegrotta", vilket jag kommenterade. "Snuskigt det låter", kontrade Aikåaren. Vad som var snuskigt fick jag aldrig riktigt fram. Men det är klart, om hon har legat där sen 1300-talet eller när det nu var hon föddes kan man ju tänka sig att det luktar lite unket där inne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar