Galen man

Snyggot är i Åbo med jobbet, hemma själv med de lurviga, således. Klockan ringer kvart i sju, ligger och drar mig fem minuter när det plingar ilsket på dörren. Först bryr jag mig inte eftersom det ligger en förskola bredvid, tänker att nån mamma har gått fel med sitt barn. Sen plingar det igen och nån börjar hojta utanför.

VAFALLS, tänker jag och hoppar i byxorna. Går och öppnar med kisande ögon och möts av en arg man och hytter med nävarna.

mannen: "NI HAR REKLAMERAT EN TIDNING"
Jag: (Vad i hela friden?) "ja, i söndags reklamerade vi att vi inte FICK någon tidning"
mannen: "VEM HAR TAGIT DEN DÅ VEM HAR TAGIT DEN DÅ"
Jag: "Ingen har tagit den, vi har inte FÅTT någon"
mannen: "DET ÄR JAG SOM DELAR UT PÅ HELGEN HÄR!!!!"
Jag: (tack för informationen, det känns tryggt) "jaha, jag vi brukar i alla fall inte få nån tidning på helgen"
mannen: "VA? VA? BRUKAR INTE FÅ???"
Jag: (detta börjar bli obehaglig) "nej, säkert varannan helg får vi ingen"
mannen: "ALLA ANDRA HAR SINA POSTLÅDOR PÅ MARKEN!!! KOLLA! KOLLA! JAG HAR ONT I KNÄNA!!!!

Helt plötsligt var det alltså ingen som hade tagit den, utan han som hade ont i knäna.

Jag: "ja, jag har också ont i knäna".
Mannen gormar på ett par minuter till, och stormar sedan ned för trapporna. Jag ringer Snyggo för att få lite stöd, han sitter just och äter frukost. Blir så arg på mig själv att man inte bara samlar sig och säger "nu får det vara nog" och stänger dörren... men jag halvsov ju nästan. Så fort klockan blir 8 ska jag ringa Svenskans kundservice iaf... Vad hade ni gjort?