"Men J, han fyller ju SEXTIO år och ska springa en MIL" (och dessutom ladda med chokladbollar). I bakgrunden hördes pappa skrocka där han satt framför datorn på övervåningen, att "jag har minsann sprungit förr". Argumentet för valet av uppladdningsmat var att exempelvis pasta lägger sig som en klump i magen, medan chokladbollar ligger lätt och luftigt. "Jag trodde han skojade först, men han gör tydligen inte det", anförtrodde mig mamma.
Hur som helst, min egen mentala träning ser ut som följer: jag ska låtsas att jag springer OS-lopp. Snyggo pratade med sin Syster Snygga nyss, och han sa att jag skulle skicka henne ett SMS efter loppet.
Jag: "Måste jag skriva hur lång tid det tog?"
M: "njae, det vet jag i..."
Jag: "bra, jag skriver om jag lever eller inte då, typ"
Här kommer nu på allmän begäran en sned bild på älvan, men man kan ju se lite grann hur den ser ut iaf.
Nu ska jag leta på ett par gigantiska solbrillor som täcker ansiktet, samt en keps. Sen sova. På återhörande.
2 kommentarer:
Kom just på att om du sprintar i mål med rätt skuldra först så kan du ju faktiskt säja att du kom 10:a.
Tack, bra idé det ska jag göra. Vet inte hur jag ska lyckas få Katrineholms-kuriren att publicera det resultatet bara? A ja, jag får fundera. :-)
Skicka en kommentar