Nu kan jag ju berätta för er alla att jag faktiskt KOM i mål. Att jag inte kom sist, och att det faktiskt var otroligt skoj. Och lite jobbigt. Men inte så jobbigt så att jag inte tänker fortsätta jogga, och förhoppningsvis bättra på min tid nästa år. :-)
Sen har jag ju insett det också, att jag kommer nog förbli just en joggare. Jag kommer aldrig börja "springa" och göra fina resultat. Men jag är ändå så himla nöjd med att för första gången ha sprungit längre än en mil med mina fibro-stela ben. Trodde aldrig det skulle hända.
Nu har vi celebert smålandsbesök här, och fotbollssnacket är såklart igång. Synd att man måste jobba i morrn med, men jag ska jobba FORT och sen ta härlig helg!
torsdag, augusti 07, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alive osv
Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...
-
Efter sju sorger och åtta bedrövelser vad gäller det här med tillskott i familjen, var iaf jag inställd på att vår familj kanske alltid skul...
-
Vi fick den!! Känns super. Har strukit runt husknuten och försökt se in lite idag, hur tapeter och sånt ser ut, gick SÅDÄR. Funderar lite på...
2 kommentarer:
MYCKET bra sprunget! Nu kan man se din målspurt på film också. Men det kanske du redan gjort. Finns på KK-joggens hemsida.
men pappa, var du tvungen att skriva det här i ett offentligt forum. ;-)
Kramåpuss
Skicka en kommentar