Såg lite på nåt sånt där "inför svenska hjältar 2008"-program ikväll, och lipade såklart en aning. Förstår inte hur jag kunde bli så lättrörd på äldre dar. Var det nämligen INTE förut. Förut bara skrattade jag när mamma satt framför TV-sporten och grät, nu lipar jag själv så fort nån kliver upp på en prispall. Eller gör nåt annat, typ vad som helst.
Hur som haver barnen kär, helgen lider mot sitt slut och det känns väl sådär. Har varit en mkt bra helg, men hade gärna haft en till. Är inte riktigt redo för hösten än känner jag. Inte för måndagen heller.
Snyggo har varit och spelat fotboll ikväll, kom hem med blodiga tår och ett glatt humör. Han hade visst gjort flera mål också, men det borde han väl efter att ha spelat i division 4. ;-) Hm, nu blev jag osäker.
Jag: "Älskling, har du spelat i division 4?"
Snyggo: "Nej, men i femman"
Jag: "jaha, var du aldrig lika bra som din lillebror?" (som skördar stora framgångar just nu :-)
Snyggo: "jo det var jag, men jag spelade i en division lägre"
nu är det sista kvarten av idol-repris, sen sovdags. Blir nog en bra vecka trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar