En färsk kanelbulle har väl ingen dött av

Har varit i stan på möte på eftermiddagen. Unnade mig en härlig kanelbulle på väg hem, det doftade så gott från Pressbyrån. Idag var det en lyckoträff, för den VAR nybakad och varm. Ibland luktar det nybakat av nåt annat, så tror man att man har köpt en nybakad bulle och det visar sig vara ett mordvapen, eller något annat av stenbumlingskaraktär.

Hur som helst, kom hem och surfade för ovanlighetens skull in på facebook. Jag fattar inte konceptet, blir bara förvirrad av alla meddelanden typ "YOU´VE GOT A MUFFIN, CLICK HERE TO GET IT OR TO SEND A MUFFIN BACK TO THE ONE WHO SENT YOU A MUFFIN." Jaha, så försöker man klicka här och där för att återgälda att någon i all sin vänlighet skickat en cybermuffins som MAN INTE KAN ÄTA.

Jag chockerades också över gamla vänner som tydligen har fallit in i bantningshetsen. Man har inte setts på ett par-tre år, och vips...

Det sjuka är att man tänker "Oj, när ska JAG lyckas bli så där smal och fin?" trots att personen i fråga är smalare än en galge. Troligen pgr av hetsbantning och salladsdiet, och inte för att hon blivit tennisproffs eller något annat som kräver sin dagliga träning. OK, jag skulle ju inte se för smal ut om jag gick ned några kilo, så jag ska ju inte säga så för att rädda mitt skinn nu när jag erkänt att jag åt en bulle idag. Däremot kan man ju undra om man blir lyckligare av att inte äta och vara smal, eller att äta sunt och vara lagom+ (lagomplus).