Hur som helst, väl hemma knatade jag upp för trappan till verandan, för att finna att blåsten hade bildat världens snödriva mot räcket. Fick plötsligt en ingivelse att jag skulle kasta mig bakåt i snön, liksom bara falla ned utan att ta emot mig. Tänkte i nästa sekund att det vore idiotiskt, efter att ha försökt skydda mig från snö och blåst hela vägen hem.
Hur som helst, såg framför mig hur jag låg på rygg i snön under stjärnorna och slickade snöflingor med tungan, så jag ställde ned handväskan utanför dörren och föll bakåt i drivan. Själva fallet kändes ganska roligt. Sen försökte jag få den där härliga känslan att infinna sig, av snö som singlade ned mot mig medans hela världen runt omkring mig liksom bara försvann. Tyvärr infann den sig inte riktigt, däremot blev jag ganska blöt om benen eftersom jag inte hade långkallingar.
Jaha, så jag ligger där och försöker njuta när jag plötsligt hör hur grannen öppnar dörren och pratar med nån utanför. Majn gott, syns jag?? Tänker jag snabbt. Funderar lite hastigt på vad jag ska säga om hon frågar hur det står till. Kommer inte på nåt bra, och granntanten försvinner som tur är tillbaka in till sig. Kravlar mig upp, borstar av mig och går in. En erfarenhet rikare, får man väl säga.
Nu ska jag gå och äta min nylagade kycklinggryta med bacon och mango chutney. Snyggo lyser med sin frånvaro, han fastnade på jobbet ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar