Samtal

Åkte från ett jobbmöte istan idag, Mrs Tattoo och jag. Satt på tåget och förundrades över hur HÖGT FOLK PRATAR I MOBILTELEFON. Faktiskt så tenderar alla, antagligen man själv också, att prata högre i mobiltelefon än vad man gör om man sitter två stycken och pratar med varandra. Bredvid oss satt en kvinna och pratade högt och ljudligt om sin ekonomi och sitt lägenhetsköp, vi hade ganska roligt åt det. Hon var så inne i sitt samtal så hon märkte inte att vi hakade på. Det lät ungefär så här för de som satt i närheten:

Mobilkvinna: "OCH NU ÄR DET KLART I ALLA FALL, SÅ VI FÅR KÖPA UT DEN. HAR RÄKNAT PÅ LÅN OCH SÅNT DÄR".
Jag: "Ja, men det var väl alldeles utmärkt! Vad roligt".
Mobilkvinna: "OCH SEN VAR DET DET DÄR MED RÄNTORNA... MEN NU SER DET JU GANSKA LJUST UT..."
Mrs Tattoo: "Ja, det får vi anteckna så att vi kommer ihåg..."
Mobilkvinna: "OCH SKA MAN HA BUNDNA ELLER RÖRLIGA...."
Jag (till Mrs T): "hm, vad tycker du?"

Sen på väg till mamma och pappa satt jag framför två unga tjejer på bussen, det var också mycket spännande. Den ena hade lämnats av sin pojkvän häromdagen, eftersom en annan kille hade spridit ut hemska rykten om henne. Och nu var hon ju KNÄCKT. Hon hade fallit ihop i en buske utanför pojkvännens bostad efter det hemska beskedet, varpå en vilt främmande man hade kommit och frågat hur det var med henne och sen sett till att sätta henne i en taxi till en kompis. Det var väl rart?