tisdag, februari 24, 2009

Jambo Nairobi

Hello allihopa everybody!!
antligen har vi hittat internet, vi ar nu i Nairobi. "Who's afraid of big bad Nairobi??" star det i var lonely planet-guide. Johanna blev 7 ar igen och svarade "I am!!" Men detta var sannerligen inget att vara radd for. Vi hamnade namligen pa varsta lyxhotellet ;-) Men vi tar det lite snabbt fran borjan...

Flygningen ned gick mkt bra. KLM-flighten mellan Amsterdam och Nairobi var sarskilt bra, man matades ju hela tiden med en massa gott och man kunde sjalv valja vilka filmer man ville titta pa pa sin egen TV. Jag har flygit for mkt lagprisflyg pa sistone tror jag, jag var helt forvanad :-)

Val framme i Nairobi hoppade vi pa flyget till Mombasa. Pa flygplatsen stod ingen och vantade forst, sa vi ringde ett nr till en "Toni" som vi hade nr till i vara resehandlingar. Det visade sig att han var pa vag, lite forsenad. Vi holl pa att bli uppatna av en massa andra taxichaffisar under tiden...

Nar Toni val kom hoppade vi in i hans bil, och han tog oss genom Mombasa och de tva timmarna de tog att komma till Watamu. Mitt i natten var det, vi var framme vid hotellet ca 02 pa natten. Bilfarden var inget for den som ar radd att aka bil, det var helt galet, haha.

I Watamu har vi bott pa Marijani resort, ett bed and breakfast-stalle som var valdigt fint men ganska enkelt. Toni var manager dar, han pratade bra engelska som tur var. Det fanns ocksa en frukostgubbe, en gubbe som oppnade grinden nar man skulle ut och in, en stadgubbe, och nagra andra figurer som knallade runt dar. Utover det fanns fyra pratglada papegojor, tva hundar, 12 katter och nagra skoldpaddor. I vart rum hade vi dessutom en odla och en 8-cm kackelacka. Samt en tusenfoting, jattelang och smal. Papegojorna bodde pa terassen dar vi at frukost, de sjong och visslade och sa "jambo", "goodmorning" och "ciao". Och "mjau", for att reta katterna. :-)
Utanfor vart rum fanns en harlig terass med stora soffor i afrikansk stil, dar vi legat och last och sa pa kvallarna nar det varit for varmt att gora ngt annat.
Standarden var som sagt ganska enkelt, ibland hade vi strom och ibland inte, ibland gick det att spola toaletten och ibland inte. Ibland lyckades man spola ned nagot bara for att samtidigt spola upp nagot annat, inget mer sagt om det.

Det har internetet ar svindyrt sa jag hinner inte beratta allt, men dag 2 kom iaf ett annat svenskt par, Mange och Linda, som gor samma resa som vi fast en dag efter. Vi har umgatts ratt mkt, atit tillsammans en del och gjort ett par dagsutflykter tillsammans. En dag var vi pa batutflykt och sag typ 30 delfiner, vi snorklade ocksa i ett haftigt rev med massa fisk. Det var valdigt coolt att simma runt mitt i fiskstimmet, lite laskigt i borjan och jag hyperventilerade lite innan jag fattade hur man skulle gora och att fiskarna inte var farliga. :-) Vi fick ocksa ga iland pa en paradisstrand och titta pa Flamingos.

En annan dag var vi och tittade pa en ruinstad utanfor Watamu. Vi hade en guide som var lite jobbig, han borjade med att saga att han skull beratta allt vi ville veta "and more". Det var more for certain, och blev ganska jobbigt efter ett tag i 38-gradig varme och solsken. Hur som helst, vi fick mata babianer ocksa, det var saklart mkt roligare, jag har ju trots allt en blogg dedikerad till mitt ap-intresse. Snyggo tog massa kort, ni far se sen nar vi ar hemma igen.

Efter det akte vi bl.a till ett barnhem i Watamu, ett av fa som tar emot aven barn med aids och HIV. 98 barn bodde pa barnhemmet, det var valdigt valdigt fattigt men de hade mat och klader och alla gick i skolan (som var sa pass gamla, den yngsta var bara 1 manad). Linda och Mange hade tagit med sig endel leksaker som de samlat in hemma, vi gav pengar i stallet (som ni har bidragit till i form av brollopspresent!!) och vi hade ocks[ kopt en massa godis. Nar vi kom och klev ur bilen var det en liten kille pa tre-fyra ar som kom springande och kastade sig om Manges ben. Sen skulle han krama oss allihopa, jag kunde inte lata bli att lyfta upp hnm och krama pa hnm. Han var sa sot, och sa glad att vi kom. Sen nar vi borjade ga mot huset stallde alla barnen upp sig och sjong for oss, det var inte utan att man fick svalja en och annan tar. Vi gick runt sen och manga barn blev mer rattframma och kom fram till oss och ville kramas och sitta i kna och sadar. En liten kille pa bara 1-2 ar tultade efter mig och ville sitta i kna, han blev helt i fran sig nar jag forsokte stalla ned honom igen. Sen sjong barnen for oss igen, massa gospelsanger, jattefint. Harligast var att se personalens engagemang, som inte kandes spelat bara for var skull.

Vi var ocksa pa en ormfarm darefter, men da tankte man mest pa barnen, iaf jag.

Maten ar ett kapitel for sig. I Watamu finns en del hotell och befolkningen ar relativt van vid vita manniskor, men sjalva byn ovanfor beachen ar valdigt, valdigt fattig. Ingen kakstad, men det ser nastan ut sa. Folk bor sma kojor, och lagar mat langst stigen nar man kommer och gar forbi. Lite massajer och sant finns ocksa dar, de ser coola ut. Men restaurangerna ar ju inte restauranger i var bemarkelse. Vi gick till ett stalle i byn som skulle vara det mest turistanpassade, och hamnade i ett hus med halmtak och jordgolv och lite utspridda plaststolar. "sit down and I be happy to take your order", sa servitrisen. Vi satte oss; och hon kom och fragade vad vi ville ha. Jaha, inte sa latt att veta utan nan som helst meny... men vi bestallde en pasta, och fick en pasta och nan slags kottfarssas. (som flugorna kretsade runt). Blir vi inte sjuka nu blir vi aldrig sjuka, sa Snyggo. Jag bad for maten for sakerhets skull. For ett par natter sen var vi pa ett annat stalle och at kyckling, kanske lite dumt. Linda blev grymt magsjuk, jag klarade mig undan med lite dalig mage (fortfarande inte helt ok men jag kan ata iaf). Snyggo klarade sig som tur var helt och hallet, det var bra eftersom han egentligen hade bestallt fisk men inte kunde med att saga till eftersom det tog typ 70 minuter att fa fram maten.

Hur som helst, nu ar vi i Nairobi. Det visade sig att det hotell vi skulle ha bott pa ar under renovering, varfor vi i stallet inkvarterades pa lyxiga "Sarova panafrica", mitt i Nairobi. Det finns fina restauranger pa omradet och utomhuspool, och en dusch med mer an en strale vatten. Eftersom jag klatt ned mig for att inte bli ranad har, tog jag snabbt en dusch och forsokte mala pa lite mascara iaf. Hoppade i en svart blus och mammas sri lanka-kjol, har inte direkt mkt klader for att bo pa lyxhotell... :-) Vi har varit nere en svang pa stan ocksa for att ta ut pengar. Det kanns som en ganska ren och fin stad. Bast att njuta dock, i morrn aker vi ut pa safari och det kanske blir lite enklare forhallanden igen... Vi blir hamtade klockan sju, sen blir det amboseli forst, kant for sina elefanter bland annat. Jaha, som ni som har orkat lasa anda hit forstar har vi det mkt bra, det enda besvarliga ar alla som vill salja saker till en for att man ar vit. Men eftersom vi haft afrikanska kompisar pa utflykterna sa har det anda gatt bra. Nu kanske det inte blir mer bloggat forran pa Zanzibar, vi aker dit pa mandag. Kram pa er!!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Oj, oj, låter som en riktig upplevelse-resa. Hoppas ni får en härlig och inte alltför spännande safari nu. Sköt om er! Kram

Anonym sa...

Ååååh vad roligt att läsa!!! Jag grät en skvätt bara jag LÄSTE om barnhemmet! Känns bra att ha bidragit även till något sådant!!

Massa KRAMAR!!!

Tina sa...

Gott att få ett livstecken och höra lite om resan. Fortsätt och ha det så bra :O) Kram kram Tina

Anonym sa...

Oj, vad roligt att läsa!! Ser fram emot massa bilder oxå! Ha det fortsatt jättebra! Stor kram!

Anonym sa...

Önskar Er en lyckosam resa i fortsättningen !! Många tankar och Kramar/ farmor.

Anonym sa...

Verkligen jättekul att läsa!! Va mycket ni får vara med om:-) Ska bli kul att fortsätta fälja din blogg
Kram!

Anonym sa...

Ha det bra på resten av resan vi ser fram emot bilder. Kram

Anonym sa...

Shit vad spännande det verkar - måste verkligen vara ett riktigt äventyr! Akta er för den farliga maten bara, finns d inga McD i Afrika? Ta hand om varandra!
Puss på er!!! //Fluffy

Anonym sa...

Det verkar som en helt otrolig resa, so far! Vi ser fram emot att få höra allt om den när ni kommer hem och att få se bilder... Kramar Mrs Tattoo med familj

Alive osv

Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...