Ont

Det tråkiga med att vara hemma sjuk är att man inte får den där härliga fredagskänslan. Jag tycker om att jobba på fredagen och veta att man snart får gå hem och inleda helgen.
Vaknade igår av jordens kramper i mellangärdet, ringde pappa och bad honom köra mig till akuten. Jag skrek tills jag hade fått tre sprutor bedövningsmedel och annat, sen låg jag inlagd hela dagen. Hög som ett hus i ett antal timmar (förstår folk som brukar tvivelaktiga medel) Visade sig vara njursten, vilket jag inte önskar ens min värsta fiende (som man brukar säga, jag tror jag som mest kanske har nån i bekantskapskretsen som tycker jag är rätt trälig, inte direkt nån fiende vad jag vet). Idag mår jag bättre men jag fick med mig en del medicin hem som jag till viss del har använt. Har haft hemtjänsten alias syster E här idag, hon har kört runt mig och sen dammsugit och donat. Mkt välkommet. Man blir lite emlig av sånt där.

Snart kommer smålandssläkten och jag hoppas verkligen jag orkar följa med in och titta på Marathon i morrn, för det har jag sett fram emot i flera veckor. Isf kommer det bilder i morrn, på min duktiga svägerska. Kram på er så länge.