RIP Birgit Caramell

Vaknade igår med värk i kroppen och svullna händer och ben, inte så ofta det händer men när det väl händer är det bara att lägga sig på sofflocket och vänta på att det går över. Gick i pyjamasbrallor hela dagen, gick till och med till Videobutiken i pyjamasbrallor.
Hur som helst, sov alldeles för lite i natt och gick till jobbet för att jobba undan några akut-saker, innan jag gick hem igen vid lunch för att orka med hela resten av veckan. När jag kom till stationen hittade jag inte Birgit Caramell, fattade inte var jag ställt den. Till slut hittade jag mitt avklippta lås som låg på backen där cykeln stått, jämmer och elände och en STOR FET ILLALUKTANDE KOBLAJA till den som tar en stackars cyklelbehövande kvinnas Birgit. Det mest irriterande var att jag inte såg när tjuven klippte av låset, då hade jag blivit vansinnig och antagligen brottat ned honom hur han än såg ut. GRR.
Ringde till Snyggo för att gråta ut, han kunde inte svara eftersom han var på kurs, signalerna gick fram och inte fattade jag hur jag skulle lägga på, jag har liksom inte riktigt lärt mig knapparna än. Råkade ringa upp igen i stället, och blev rädd att han skulle få 14 missade samtal och tro att jag ringt dom från en ambulans på väg till sjukhus.

Kom hem och träffade mina små mysisar, då blev jag på lite bättre humör. Tittade på min fina ask, present från syster E också, blev också på bättre humör.





Jaja, det hade kunnat vara värre grejer som hänt. Får ge mig ut på blocket och leta en ny hoj. Även om det aldrig mer kan bli en Birgit. Om jag inte hittar henne på blocket förstås, den chansen/risken finns ju alltid...