Den här, Canon in D av Pachelbel (hette han så?) är ett av mina favoritstycken. Den är helt fantastisk tycker jag. Den låter som ett helt liv som levs. Pampig när den spelas av orkester, men så här, avskalad på piano är den också väldans fin.
http://www.youtube.com/watch?v=H1kGJoGVpOs&feature=
PlayList&p=0D062602C4A5DB71&playnext=1&playnext_from=PL&index=6
söndag, oktober 04, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alive osv
Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...
-
Efter sju sorger och åtta bedrövelser vad gäller det här med tillskott i familjen, var iaf jag inställd på att vår familj kanske alltid skul...
-
Vi fick den!! Känns super. Har strukit runt husknuten och försökt se in lite idag, hur tapeter och sånt ser ut, gick SÅDÄR. Funderar lite på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar