Snyggo i England och jag samlar stjärnor

Eftersom ingen har velat svara på frågan om jag fortfarande läspar så antar jag att jag gör det. Det vore traumatiskt, eftersom jag som liten spenderade åtskilliga timmar hos tant Barbro som tryckte ned min tunga med en glasspinne (utan glass på) under tiden jag pratade. Om det först nu visar sig att det inte fungerade måste jag överväga att stämma tant Barbro. Kan bli svårt dock, eftersom jag inte ens är säker på att hon hette Barbro. Hon kan lika gärna hetat Kerstin, Svea, Ingrid eller Margareta.

Något som går bättre är mitt nya liv. Imorrn avslutar jag första veckan, och schemat i min garderob kommer hinna prydas av ett par till stjärnor innan dess. Stjärna får man alltså om man joggar/springer/powerwalkar på en dag som man INTE äter godis/kakor/glass på. Jag har erbjudits kanelbulle, kexchoklad och morotskaka med vit choklad, men tävlingsmänniska som jag alltså är har jag envist tackat nej med hänvisning till dagens stjärna.


Nu är jag knallförkyld helt plötsligt, somnade tio igår och orkade inte ens se klart Idol. Snyggo fick hem sin cykelfilm från loppet i England, och jag vaknade till nån gång i soffan av att han glatt utropade: "DÄR ÄR JAG". Såg min make trampa framåt i sina svarta trikåer, innan jag somnade om. Vaknade i natt och snöt mig så rullgardinen nästan åkte upp, vaknade senare och hämtade iprén, vaknade senare och släppte in kissar. Sov trots det helt OK mellan varven, och nu efter traditionsenlig lång helgfrukost är Snyggot i stan och ser looserlaget Djurgården tillsammans med Ante & Rydan. Själv ska jag ansluta till en libanesisk middag i stan ikväll. För att orka det ska jag ta en skön långpromenad, och sen ligga på soffan och läsa lite glassiga magasin som jag lånat av mamma.