Idag har rysslands president susat förbi på vägen ungefär 500 meter härifrån, vilket gjorde att polisen nödgades stänga av den lilla viadukten jag dagligen cyklar under för att komma hem. Man ska ju inte ges något tillfälle att spränga E4:an, liksom. Kände mig nöjd över min idé att ta skogsvägen i stället, ända tills jag hade lyckats manövrera mig förbi poliserna, in i skogen och till lilla stigen längst med sjön. Där det inte finns några lampor. MEN vad gör väl det när man på cykeln har en lampa som lyser lika starkt som en mobildisplay?
Tog mig hem (fyra kilometers omväg) i hällregnet, kom in och lade mig på soffan och läste senaste Kattis&co (jag sparar den till dig, ma). Ett under att jag inte somnade, är trött som en lejonjagad gnu. Planerar mig att hålla mig vaken ett tag till genom att laga mat, chicken cashew masala. Ska äta med pinnar och meditera över livet, glädjas åt att jag inte är en ensamstående trebarnsmamma med macdonken-lön. Glädjas över att sjukvården i stort inte är lika dyr som tandvården. Bra att bo i Sverige, för det mesta.
2 kommentarer:
Jag hade tur när jag cyklade hem via "vår" tunnel under E4-an. Polisen höll precis på att spärra av så jag fick passera. Har det varit rån nu igen frågade jag. "Nej nu är det presidenter som ska fram" sa den snälla polisen.
haha, då slapp du en lång omväg då iaf. Fast det kanske inte ens finns nån lämplig sådan vid er, vid närmare eftertanke. Själv cyklade jag förbi raden av bilar och poliser när jag skulle in i skogen, och såg tydligen inte särskilt misstänkt ut trots svart luva (och lila cykel).
Skicka en kommentar