OMG! Jag har legat här på min säng, tittat på filmen och gråtit ögonen ur mig. Konstigt hur man kan skratta och gråta samtidigt och tycka att en sån sorglig film ändå är en riktig feel-good-film. Tycker om att se känslosamma filmer när jag är ensam hemma, då kan jag sitta med en näsduk och liksom bröla, i stället för att diskret torka bort en tår som fin-rinner lite ur ögonvrån. Som när man är på bio, typ.
Nu är det kallt ute igen, jag saknar mitt Snyggo som är i Småland. I morrn ska jag jobba först, sen träffa tjejerna i Uppsala. Ser fram emot det! (Nr två på att-göra-listan alltså, inte ettan).
1 kommentar:
visst är det en bra film :) blev så förtjust i den att axel gick o köpte boken åt mig o sen köpte jag filmen också så att jag kan se den igen. och igen och igen och igen... :)
Skicka en kommentar