Tjurade lite idag när jag trött kom hem från tandis (tagit bort stygn) och skulle ta itu med tvätt, städning, diskning och handling. Handling utan bil dessutom, eftersom Henke the Car är högst opålitlig. Snyggo var nämligen tvungen att jobba ikväll, han var bara hemma och vände för en stund sen. (Ska bli mycket roligt att packa hans kläder inför resan. Fjällrävenbrallorna får nog INTE följa med).
Det slog mig dock när jag släpade mina matkassar och sorterade äckliga sopor, att jag verkligen inte har något att klaga på. Antal gånger jag har varit i soprummet kan antagligen räknas på ena händens fingrar. Likaså antal gånger jag tvättat, eller diskat. För att inte tala om att stryka, det vet jag på rak arm att jag har gjort två gånger sen vi flyttade ihop. Det sägs att förhållanden är jämlika tills man får barn, men jag kan inte riktigt tänka mig att en eventuell förlossning skulle leda till att Snyggo skulle sätta sig på soffan med dagstidningen för att sedan sitta där i tjugo år medans våra barn växer upp. Från att ha varit en högst modern man, liksom. Men det återstår ju förstås att se. Eller inte se.
2 kommentarer:
Lycka till med fixandet, och ha en JÄTTEFIN vecka i New York!!! Ska tänka mycket på er! Kram kram!
Ja, den som lever får se ;-). Det intressanta är det där med att få vila när man fått barn, vem har behov av det?!?! En kollega berättade att hennes man var helt slut för att han hade fått sova en timma mindre per dygn så han var så glad att svärmor kom och tog dottern, hm, 1 timma....
Gick själv och funderade på detta igår, jag har ju också en modern man, men det finns så mycket småfix som jag tror att bara vi kvinnor gör. Ja, ja, ska nog inte klaga, bara tycka lite synd om mig själv ibland. Sitter nu och funderar på om jag ska ringa om städhjälp.
Ha nu en underbar resa! Kramen
Skicka en kommentar