Efter middagen hivade svägerskan fram en flaska med en vätska i, som man kunde svälja för att se om man hade brist på zink eller inte. Svalde några milliliter. "smakar ingenting", sa jag och Jossan deklarerade då att jag hade zinkbrist. Ingen visste riktigt vad det innebar, så jag googlade på det. "BRIST PÅ ZINK LEDER FÖRR ELLER SENARE TILL DÖDEN", stod det på internet. Men jag tänker att döden inträffar ju förr eller senare i vilket fall, så det är ju möjligt att skillnaden inte är så jättestor.
Nu ska vi snart sova så att löparna är någotsånär pigga i morrn! Tar förstås med mig kameran så ni får en redogörelse efteråt. Jossan har nån form av kramp i ett lår, Mini har ett pajat knä och Snyggo har varit förkyld. Vi som ska stå vid sidan och heja mår bra.
Skicka gärna ett SMS om ni vill möta upp och kolla lite med oss, vi befinner oss i trakten av Karlaplan från 14-snåret.
4 kommentarer:
Skulle så gärna vara med och titta, men så dags ska jag ligga o sova... Hälsa och heja från mej! Kram!
det kanske är så att du ska ta jossans nummerlapp ändå och springa åt henne, om nu du tillhör skaran som mår bra ;)
Jag tror dessvärre att en Johanna i toppskick ändå skulle ta dubbelt så lång tid på sig att komma runt, än en Jossan med ont i låret. Bra förslag annars. :-)
Idag fick vi nöja oss med att heja på avstånd. På Göteborgsvarvet försökte vi överrösta trummorna och heja på Jossan strax före mål.
Skicka en kommentar