Ja du gode tid

det här med backträning trodde jag att jag visste vad det var, tills Snyggo drog med mig till Väsjöbacken. Det är alltså en slalombacke, som på sommaren står orörd iklädd vackert vajande gräs och en tom lift. Vi började med att värma upp med 2,5 km hyfsat snabb jogg tillsammans, innan vi gav oss på backen. Jag trodde allvarligt talat att hjärtat skulle stanna efter halva backen, mjölksyran var inte att leka med. Det fick bli ett pass uppför och nedför för min del, sen 5 km jogg till efter det (varav sista 2,5 km åter tillsammans med Snyggo, mkt roligt att springa tillsammans även om det innebär att han får springa långsamt och jag så snabbt att jag håller på att tuppa av).

Läste förresten att Anna Book ska förnya sina äktenskapslöften nästa år, iförd brudklänning och inridandes på en stor häst. Lite lustigt för vi diskuterade det där senast igår kväll, över ett parti Uno. Inte jag och Anna Book, utan jag och Snyggo. Snyggo är av åsikten att har man gift sig är det det som gäller, man har valt varandra för alltid punkt slut amen. Eventuella nya ceremonier är därför onödiga, och kan ju mer eller mindre få den första "riktiga" ceremonin att te sig lite som på viss-tid. Jag är nog benägen att hålla med. Även om jag förstår tanken bakom att förnya löften också, men det kan jag tycka att man bör göra mer eller mindre varje dag bara genom att se och bekräfta varandra. Vad tycker ni, som orkade läsa ända hit?