Helgen där det skulle visa sig att Gay var i ett bättre skick än Johansson.

Dn-galan var ju en skojig grej, även om de hade sålt för många onumrerade platser så att vi fick sitta i en trappa och titta (vilket bekvämlighetsmässigt iof inte utgjorde någon större skillnad).







Blev en sväng till Bishops innan vi åkte hem, sov och laddade för lördagen. Mitt stora test-lopp gick ju av stapeln då, och jag gav mig ut i duggregnet och upptäckte att vaden klarade av de första 2-3 km riktigt bra, innan den gjorde sig lite påmind. Fick kramp i sidan efter 7 km men småjoggade vidare, hela milen. Tänkte på hur förfärligt det skulle vara om det stod folk efter vägen och tittade på min hallonröda nuna. Tog 64 minuter runt men jag kände ju att det var svårt att trycka på ordentligt. Nästan direkt efter pajade knät totalt, har gått och haltat efter det men hoppas på att det ger med sig. I morgon kväll tänkte jag jogga sakta en kilometer bara för att se hur det känns, innan jag bestämmer mig för om deltagande i KK-joggen blir aktuellt eller inte.

Kom hem vid två-tiden i natt efter trevlig middag hos Andreas&Kristin. Sov lite halvdåligt, vaknade kvart i nio och var övertygad om att klockan var typ ett på eftermiddagen. Vilket den alltså inte var. Åt frukost, kollade på Homicide, Snyggo sprang en vända och frostade av frysen och tvättade och skurade och jag sitter här i ett lodigt skick långt från hårborstar och mascara (har dock duschat så jag är ingen sanitär olägenhet) och surar över mitt knä. Hej så länge.