...ibland på att kroppen är som en tants. Inte utseendemässigt riktigt än, och det är ju nåt att vara glad för. Även om tanter förstås kan vara fina. Men invärtes. Min fot är paj, mitt knä är svullet, har haft typ kramp i mellangärdet i sju veckor. Vad ska man hänföra till mina dokumenterade små åkommor, och vad ska man kolla upp? Blir till slut ingenting, man bara hoppas att det ska gå över av sig självt så småningom. Fast gall-grejer ligger ju i släkten, så det där i mellangärdet kanske man borde kolla.
Annars är jag mest nöjd just nu med att bo i ett tyst och lugnt hem där jag kan ägna min lediga tid åt mig själv och Snyggo utan att behöva ta hänsyn till nån annan. Kom just hem från C och hennes fina mysiga familj. Som alltid mkt roligt att hänga där, men ikväll var det livligare än vanligt och jag fattar inte hur hon orkar? Och folk tycker det är jobbigt att ha katt, liksom. Nej, jag gläds just nu åt att få ställa min lågkvalité-kropp i en lång varm dusch, sen få krypa ned under mitt mysiga duntäcke, kanske måla lite naglar och sen sova en hel natt utan avbrott... ;-)
4 kommentarer:
Jag blir oxå trött på tant kroppen ibland.... Önskar man kunde få nya tänder flera gånger i livet iaf. Kram , ses i morg.
Åh, vad skönt det låter :) det sista du skrev alltså. Det med krämporna är inte roligt, jag förstår dig. Då är det rätt skönt med höst då man bara får vara inne och krypa in under filten. Ta hand om dig! Kram kram
Har för min del bara blivit friskare med åren, och eftersom vi är släkt hoppas jag det är ett släktdrag som kommer att "drabba" även dig!
tack, det hoppas jag med :-) Kram
Skicka en kommentar