Johanna och Fisken

Det här är helg för mig;

En god brakfrukost, tidningar och mysigt småprat!

Idag har vi trotsat regnet och dragit upp båten på land. Jag hittade ett par gummistövlar som kom väl till pass. (ja, jag hittade dem alltså i min egen garderob innan vi gick ut, inte på väg till sjön. Gummistövlar tillhör dock inte min vanliga outfit så det kändes lite som att skogsmulle skulle ut och luftas).

Känns lite sorgligt att båtsäsongen nu är över. Vi fick med gemensamma krafter upp båten och däcken som räddat skrovet från att bli allt för håligt. "Oj, titta" sa Snyggo och åsyftade två små miniabborrar som följt med upp på land, och nu låg och sprattlade vilt på löven. Jag är ju inte känd för att älska att hålla på med fisk, tycker de är rätt äckliga. Vet i ärlighetens namn inte när jag petade på en fisk senast, kanske var det när jag med klänypa för näsan tillrede Snyggo gravad lax för nåt halvår sen.

Jag är dock mer känd för att vara djurvän överlag, och den delen av mig tog nu överhanden. I slowmotion och till musik från Nån Känd Storfilm släppte jag ankare och kedjor, kastade jag mig över båten, snubblade fram till den ena fisken och tog utan betänketid upp den varma lilla kroppen i handen. Snubblade, ovan i gummistövlarna, vidare ned till sjön och fick i firren i vattnet. "TROR DU DEN ÖVERLEVER" hojtade jag med gråten i halsen till Snyggo. Musiken tystade, livet övergick från slowmotion till vanlig takt. "Ja, det är klart" sa Snyggo.