..typ kär i min doktor. Han pratar så man fattar och är så snäll och rar, en vithårig farbror med glasögon och min enda fasa är att han ska hinna gå i pension innan jag dör (vilket väl om sanningen ska fram ligger i farans riktning, även om man inte vet nåt om morgondagen). Och han VET dessutom hur det går till i sjukvården, så istället för att säga "ring om två dar så får vi se hur blodvärdet ser ut" som alla andra säger (så att man får engagera mamma eller nån annan som inte alltid jobbar på dagtid) så säger han med lite busig uppsyn; "vet du, jag tror du får min mail istället... så slipper du telefonkrånglet..."
Blir man inte varm i hjärtat?
För en trogen sjukhusbesökare är det som himmelriket.
5 kommentarer:
Härligt!
Förstår att du älskar en sån läkare!
Visst är det härligt med en superbra farbror doktor! Dock är väl inte min någon farbror eller vithårig med glasögon heller men att man kan höra av sig om i stort sätt vad som helst och någon som lägger ner enorma mängder timmar på mig och 50 stycken andra för att vi kanske såsmångingom ska få må bra betyder massor.
För att inte tala om den fantastiska sköterska som går med på att alltid ta alla dessa blodprover efter att ha sett paniken i mina ögon när något annat kom på tal, fast det nog egentligen inte ens hör till hennes arbetsuppgifter.
Vi får hålla hårt i dom :)
/Ännu en trogen sjukhusbesökare med sjukhusskräck
oj stackare, har du sjukhusskräck dessutom. Det har jag tack och lov klarat mig ifrån. Även om det inte är nån väldans upplyftande miljö. Blodproven i armvecken är dock mindre roliga, jag ser ut som en knarkare nuförtiden. :-/ Kram!! =)
Ledsen att ingen av er båda har ärvt farmors "kärl"Kramar till er!J&S.
Skicka en kommentar