Nu ska jag bli sådär som folk håller på om sina barn, fast om mina katter.

När Klumpen sprang ut i stormen och snön var jag tvungen att gå in och läsa på lite om norsk skogskatt;

"Den stora robusta och muskulösa katten med yvig svans och halvlång päls, vilken den Norska naturen i århundraden skoningslöst avlat fram och fött upp med hjälp av isande kyla, snöstormar, piskande regn och hagelskurar, svält samt rädsla i de norska skogarna."

Det lät ju lite brutalt men när jag läste vidare insåg jag att det mesta stämmer in på Klumpis. Även utseendemässigt, med hans lite trekantiga ansikte och tofsarna på öronen. Pluto är nog oäkting dock. Han har ju sån där len päls och ullig underpäls som skogisar har, men hans farsa är nog en vanlig bondkatt. Lite pjåskigare också, när det gäller väder och vind så där. Men så mysigt sällskap båda två, när nu Snyggo är borta så tyr de sig till mig ännu mer som för att se till att jag inte känner mig ensam.

Snyggo var ju hur som helst hemma och gästspelade igår en sväng. Han lagade god middag till mig och radade upp presenter, bla Jil Sanders doft "sun" och ett fint badlakan. OCH en sten som han plockat på stranden. Hur bra får en kille bli, liksom? Ja, det sitter jag här och funderar på medans han förmodligen sitter på hotellet i Norrköping. Åter hemma torsdag kväll och sen har vi en helg tillsammans, hurra!