Har gått i mellan städning och nobelprisutdelningen på TV. Jag tittar när alla får sitt pris och hjärtat sväller lite av... ja, av vadå? Frågade jag mig själv också när jag konstaterade för mig själv att jag nog inte skulle kunna ta emot ett nobelpris själv utan att gråta ögonen ur mig. Det är väl det högtidliga i det, kanske. Och sen tycker jag att det är stort, när man tar sig tid att höra talen om vad de faktiskt har FÅTT prisen för, det är som en skön motvikt till alla dokusåpavinster och sånt där.
Den här gången såg ju dessutom några av pristagarna ut att vara i skick att kunna leva ett par år till efter att de mottagit sin peng.
Måste också konstatera att Mona Sahlin tyvärr såg ut som en rosa salami. Kom ihåg var ni läste det först. Kronprinsessan däremot var en tiopoängare med den guldiga klänningen som lämnade ryggen bar. Så snyggt och modernt det kan bli, faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar