måndag, maj 30, 2011
Shit, jag ska bli morsa, ju.
Har legat och läst en sån där bok om graviditet/förlossning/barn ikväll, och jag blir lite förskräckt när jag inser att det inte är så långt kvar. Hittills har man ju varit inställd på att bara följa graviditeten, nu är det mer påtagligt att det inte är så långt kvar. Och samtidigt som det är bra att läsa på om spädisar och sånt så börjar jag ändå undra när jag läser om jag verkligen kommer klara av det där. Är det normalt att tänka så?? Ni vet, den ska inte vara för varm och inte för kall och inte utsättas för infektionsrisker och inte sova på mage och hundra andra viktiga saker. Hur kände ni, mammor och pappor, när era barn väl kom? Kändes det ändå hyfsat naturligt då? :-O
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alive osv
Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...
-
Efter sju sorger och åtta bedrövelser vad gäller det här med tillskott i familjen, var iaf jag inställd på att vår familj kanske alltid skul...
-
Vi fick den!! Känns super. Har strukit runt husknuten och försökt se in lite idag, hur tapeter och sånt ser ut, gick SÅDÄR. Funderar lite på...
6 kommentarer:
Det största problemet jag upplevde var sovandet... För Ester gällde vår säng eller inte alls, så jag var alltid rädd att hon skulle bli för varm eller sluta andas mellan oss. Och alla som sa att man inte oroar sig för att rulla över bebben i sömnen - BS! Jag var livrädd varje gång jag vaknade, men hon lever än... (Och har lärt sig att sova mestadels i egen säng!) :)
Fast det var läääänge sen.... känner jag igen dina tankegångar Johanna! Upplever ofta att vi är ganska lika... lite "nojiga", men starka ändå!! Det gick ju bra för mej iaf. och det kommer det att göra för dej också! Du kommer att känna dej helt OK när "Micro" väl kommit! Tänker mycket på dej//er! STOR KRAM.//farmor.
Jo, det är nog rätt vanliga tankar. Och sen känns vissa dagar helt naturliga och andra inte. Så kommer det nog vara resten av livet nu, inte bara när de är spädbarn. Du kommer bli supergo mamma. Jag vill ju träffa dig innan han kommer ut, hoppas du orkar någon gång. STOR KRAM
Jag hade nog inte vett att oroa mig så mycket innan... hade mest svårt att förstå att vi verkligen skulle få en bebis. När hon väl kommit så oroade jag mig för andningen och allt möjligt, javisst, men samtidigt så kändes det helt naturligt. Man lär ju liksom känna sin bebis efterhand, så allt behöver man inte läsa sig till (även om jag är glad att alla böcker, tidningar och internet finns!) Kram!
Jag tror nog att det kommer naturligt och efter ett tag så inser man att man inte behöver vara så nojig som alla säger, dem är inte så sköra som man tror. Du kommer att klara det galant. Tänk vad spännande, om några veckor är du mamma.
Kram
tack för era kommentarer i området =)
Skicka en kommentar