Min bästa kompis farmor med världens bästa Hugo!
Kom fram till Elin och Micke i K-holm, och snart bar det av ned på stan. En kvart före loppet öppnade sig himlen fullständigt med regn och hagel och åska som följd. Jag stod under ett tak vid buss-stationen, var så mkt folk så jag inte ens kom åt att sätta regnskyddet på vagnen. Kände mig som en dålig mamma som släpat med Hugo på detta kaos, hoppades att han inte skulle vakna. Efter ett tag regnade det dock något mindre, så jag stod under ett paraflax med fara för livet i åskan, och hejade på den springande delen av familjen (Snyggo, ma, pa, farbror B, Simon, Sara & Jonas) strax efter 7-kilometersmarkeringen. Sen gick vi raskt hem och jag hann innanför dörren, blöt som en dränkt katt, innan Hugo blev ledsen. Pju! Var roligt trots ovädret, men nån kamera lyckades jag inte fiska upp. MYCKET bra jobbat av er som sprang!! *stolt*
Blev MYCKET sugen på att springa själv! Nästa år lämnar vi Hugo till frivillig barnvakt så att vi kan springa båda två.
Väl hemma hos Hällnäs blev vi bjudna på supersmarrigt käk, innan vi åkte hem igen. Hemma vid två ungefär, och så lite sova innan det var dags för BVC-besök idag.
Hade tänkt ta en prommis idag och bla skicka iväg lotterivinsten, men det har regnat och åskat hela eftermiddagen så jag och Hugge har softat på sofflocket istället. Får ta nya tag i morgon. Nu blir det middag och sen lite landskamp i fotboll.
3 kommentarer:
Hej fina du!
Nästa år står både du och jag på startlinjen och Hugo står bredvid och hejjar på. Vi får lära honom ordentligt med hejjaramsor i London innan dess, haha!
Till helgen ses vi igen, wonderful!
Kramkram
(och grattis till alla duktiga löpare i Gunnarssonklanen!)
Åh vilket fint kort på dej, Hugo och farmor!!!! Det skulle du ju rama in! Dom andra korten var oxå fina :-) Vi konstaterade idag vid frukosten att nästa år kommer vi ha både Hugo, Inez och Pyret att se efter. Det är ju tur att Pyret kommer ha en duktig storasyster och att vi är en sån stor härlig släkt för övrigt som kan hjälpas åt :-) Kramar!!
synn jag inte såg dej...
alltså om du visste hur mkt de du skrev både på fb o i min blogg betydde....
jag har så ofta tänkt att jag inte får klaga eller bli trött osv..för jag har ju valt detta livet själv! å skulle jag då säga att jag är trött tex tänker alla-men varför har du så många ungar då? eller varför är du hemma med dom?
men de är ju inte det att jag inte vill ha det så..jag äälskar mitt hemmaliv och mina barn o hade gärna haft ännu fler..
men jag har lätt att bli stressad o orolig för småsaker o det är en sak jag jobbar med...mådde rätt dåligt efter lea o gick både på kbt o medecinering, efter det lärde jag mej mer att faktiskt erkänna när jag inte orkar och inte hela tiden ha de så perfekt...
att erkänna att man faktiskt inte är en superduper mamma..
men när nån då tar det som klag eller att jag är otacksam blir det liksom fel för då börjar jag älta igen o tänka att oj,nu va jag nog lite otacksam...
dvs jag är ganksa påverkad av vad andra människor tycker..
kanske just särskilt för att jag har gjort ett val som jag skulle vilja säga är lite annorlunda i dagens samhälle...jag följer inte riktigt normen..ler.
MEN du vet precis vad du ska skriva för att det ska kännas bra i hjärtat..hi,hi.å du är så rakt på sak..det gillar jag.
kramkram
å nästa jogg hejar jag på dej när du susar förbi...ler.
Skicka en kommentar