Igår åkte Snyggo alltså till Gävle där hans syster, allas vår Jossan, sprang 10000 meter i SM. Jossan hade fixat ledarpass till både farsan och båda bröderna. Tyckte ingen det var misstänkt när det kom tre tränare Johansson från samma klubb? Undrade jag, men se, det trodde inte Snyggo.
(Snyggo såklart i sin päronsplit-tröja. Vad var det jag sa).
Jossan gjorde en finfin insats och kom 4:a, extra snörpligt att "bli av med" en medalj eftersom hon blev avtrampad ena skon efter ett par kilometer. Men en fantastisk insats att samla sig och komma tillbaka. De sex bästa fick nåt slags pris, en silverbock var väl kanske nån slags tröst iaf?
Med sin täckmantel som tränare kom ju Snyggot extra nära även andra friidrottsliga berömdheter.
Och idag hade vi tränarna och adepten här, på minigolf och tacomiddag. Hugo som har magproblem och håller oss vakna i stort sett hela nätterna, blev på väldigt bra humör hos farfar.
Snart avspark för Arsenal i första matchen för säsongen. Välkommen hösten, välkommen premier league.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alive osv
Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...
-
Efter sju sorger och åtta bedrövelser vad gäller det här med tillskott i familjen, var iaf jag inställd på att vår familj kanske alltid skul...
-
Vi fick den!! Känns super. Har strukit runt husknuten och försökt se in lite idag, hur tapeter och sånt ser ut, gick SÅDÄR. Funderar lite på...





1 kommentar:
Jodå, bocken var en liten tröst men just nu ligger den väl gömd i en låda - får kanske komma fram när besvikelsen har lagt sig...
Bästa trösten var dock att få gosa med Hugo och vara med familjen en hel dag. Tack, tack, ses snart igen!
Kram
Skicka en kommentar