Han är inte jätteförtjust i att figurera på bilder så här, men nu lägger jag upp en i alla fall. Vad har jag gjort för att förtjäna den här hunken? Tänker jag ganska ofta.
Och det bästa är att han inte bara är en hunk (det låter lite töntigt faktiskt, men ja, jag tycker ju att han är det) utan att han är världens omtänksammaste man och pappa. Och min bästa, finaste vän. Ja, jag är verkligen hur lyckligt lottad som helst.
fredag, september 23, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alive osv
Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...
-
Efter sju sorger och åtta bedrövelser vad gäller det här med tillskott i familjen, var iaf jag inställd på att vår familj kanske alltid skul...
-
Vi fick den!! Känns super. Har strukit runt husknuten och försökt se in lite idag, hur tapeter och sånt ser ut, gick SÅDÄR. Funderar lite på...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar