Duracell

Mellan 9 och 11 idag skulle vår nya kyl och frys installeras. Ställde klockan på 8.45 för att hinna klä på mig och borsta tänderna innan de kom. Vaknade 8.40 av att installatörerna ringde och undrade vilket hus som var vårat. For upp med håret på kvastskaft, drog på mig en mjukisklänning över pyjamasen och öppnade dörren med ett leende, ni vet ett sånt där "jag är i full gång och har verkligen varit vaken minst sen klockan 6"-leende. Motsvarande den klassiska frasen "neeej, jag sov inte" som man säger när det ringer halv tio en fredagkväll eller halv nio en lördagmorgon.

Hur som helst, med ny kyl och frys på plats, som inte fick startas förrän efter två timmar, var det bara att ställa sig och steka kött som jag inte ville ha framme i två timmar, och när jag ändå var igång lagade jag lunch också så att det skulle vara färdigt att värma. Vid tolv-bläcket kom Jennie och hängde med oss några timmar, mkt najs.

Därefter lite städ och fix (jag vet, EFTER besöket liksom) innan det var dags att gå och handla lite bröd till kvällsmackan samt möta Snyggo vid tåget. Fick en chock när jag skar upp valnötsbrödet och såg att det var lila inuti. "fråga din mamma om det ska vara så", väste jag till Snyggo som hade sin DÖM på tråden. Jo, det trodde hon nog att det eventuellt skulle kunna vara, men det slutade med att jag googlade det hela (lila+valnötsbröd) och fick fram att det inte nödvändigtvis skulle behöva bero på att det var ett förgiftat bröd.

Sen ett avsnitt av the Wire varav vi såg uppskattningsvis 25 av 55 minuter, eftersom Hugo låg mellan oss i soffan och såg vansinnigt söt ut.

Och nu är det sovdags. I morrn kommer Sara och Inez och lunchar, och klockan 17 bär det av på otrevligheter... ska till Jack the dentist. TYPISKT.