Dörrkrans

Mamma var här på lunch idag. Hon hade med sig en tröja som hon stickat till Hugo, hon satt hemma och hetsade upp sig lite över att han är så stor, och var tröjan månne redan nu för liten? Den skulle bli en julklapp men därför fick han den redan nu. Den var dock rymlig och bra, och vi är glada att han fick den nu på en gång för då kan han ju mysa längre tid i den!

Hon pratade också om att hon skulle göra en dörrkrans av lingonris. Å! Tänkte pyssliga jag med mycket fritid. Det vill jag också! Alltså rotade jag fram i min pyssellåda en stålvajer att binda riset på, och så fort Snyggo kom hem från jobbet gav jag mig ut med sax och en icakasse, mkt hoppfull.

kvar hemma satt Hugo, iklädd nya tröjan och med stålvajern i tryggt förvar.

Var lite osäker på vad jag letade efter. I normala fall är det ju liksom röda bär på riset, vilket ju tydliggör en aning vad som faktiskt ÄR lingonris. Men misstänkte att jag letade efter några små mörkgröna buskar med små fina blad. Började gå sjövägen bort en bit. Pratade jag en stund med faster G medans jag promenerade, och därför gick tiden ganska fort och jag tänkte inte så mkt på var jag gick. När vi lagt på stod jag helt plötsligt i skogsbrynet och det var inte längre upplyst. Det hade hunnit bli bäcksvart och inte fanns där ett ruttet lingonris så långt ögat nådde. Det var bara att knata hem igen, så nu sitter jag här med en opyntad stålvajer som väl inte är så hemskt fin att hänga på ytterdörren.

Får väl kanske göra ett nytt försök i morrn...