Explosion

Nuförtiden gör Miniapan bara "stora A" ungefär en gång i veckan, varför det blir en mindre explosion varje gång det sker. Det inträffade sist när jag var i julita, i lördags kväll. Vem har sagt att det blir lättare när det är ens egna barn??

Ett enda skrik i panik lockade till sig kusin S (ja, ok, det kan ha varit för att jag ropade på just henne). Kusin S är blott 22 men redig som en bondmora på 50 (extrem komplimang, inte ironiskt). Hon bakar och fixar och fejar och donar, och när kusinbarnet har bajsat ned sig glider hon in som kaptenen på Titanic och manar till lugn. OCH hjälper till med saneringen, som om det vore det självklaraste i världen.

I går kväll sa jag till Snyggo att jag hoppas det kommer en ny explosion INNAN vi åker till Småland, så att man slipper det där (eftersom kusin S inte ska med). "Jaha, värst vad du oroar dig då", tyckte Snyggo. Men liksom, ska HAN säga? Som senast han var försteman på explosionsjobbet sprang runt som en yr höna, svor och frustade och skrek "TVÄTTAS, TVÄTTAS, ALLT MÅSTE SANERAS" och sen med iver likt en duracellkanin kastade in allt som hade varit i kontakt med barnet OCH allt som EVENTUELLT skulle kunna vara kontaminerat i tvättmaskinen, samtidigt som barnet storögt satt i tvättstället och tittade på.

Ja ja, det om detta. Nu måste jag inventera för kvällens middag. Skulle även vara fint om man fick tillfälle att dammsuga och borsta tänderna.