ju mindre jag sover, desto mer verkar jag knasa mig i sömnen. Snyggo har nu vid tre tillfällen ganska vaknat av att jag
1) försökte klättra över honom. När han frågade vart jag var på väg svarade jag luddigt "jag bara tittar lite".
2) kastade mig över honom och höll fast honom. Kanske en smått klaustrofobisk upplevelse att vakna av. Han frågar förstås vad jag tar mig till, varpå jag svarar nåt i stil med "du ligger så nära golvet." (inte alltid han har ett klart minne dagen därpå, jag ännu mindre)
3) låg på sidan i en märklig pose, huvudet stött på armen, och tokstirrade på honom. Här blev väl mitt svar nåt i stil med det första, och jag vaknade också av att jag svarade på frågan. Kände mig lite dum, vände på mig och sov vidare.
Snyggo å sin sida har utvecklat en fantastisk förmåga att vakna när som helst på natten, bara jag säger något. Helt klarvaket svarar han på vad som helst, när som helst. I början när Hugo var nyfödd fick jag knuffa rätt rejält på honom för att han skulle gå och byta blöja. Nu är det andra bullar. Härom natten kom jag på att han inte grattat mig på min namnsdag, varpå jag säger rätt ut i luften typ klockan 01.30: "Du glömde att jag hade namnsdag igår". Och Snyggot, som sovit som en stock fram tills dess, svarar med klar och redig röst: "vadå, var det "Sötis" då eller?" Aaaah, pluspoäng på den va!?
Ja ja, tids nog kanske Hugo får ordning på sina sovvanor, så att vi också kan börja bete oss lite mer normalt.
4 kommentarer:
Hihi, det där har du helt klart efter pappa...! Kram!
Skönt att du stannar i sängen ännu iaf.och inte är på väg till sjön för att bada , vilket ....sägs det "ligger i släkten"!!Kramis farmor abc.
Hahahahaha, ja Mattias får väl prata med Micke om han tycker att det blir jobbigt, han har oxå fått höra en hel del knas på nätterna :-)) Kramar!!
hm, det verkar ju o-bra då att vi bor så nära sjön... =) Kramar
Skicka en kommentar