Hög standard

Vid frukosten idag kom vi att prata om när vi skulle flyga hem från Zanzibar, via Nairobi och Amsterdam. När vi anlände till Zanzibar gick vi ju bara rakt igenom ankomsthallen, tänkte inte så mkt på hur det såg ut. När vi skulle hem igen blev det tydligt att det inte var den flashigaste av flygplatser.

Hotellets taxi släppte av oss vid flygplatsen en tidig morgon, tror klockan var halv fem eller däromkring. Vår flight var dagens första och flygplatsen var därför inte öppen ännu. Vi satt på trottoaren utanför, efter att ha försäkrat oss om att detta lilla skjul faktiskt VAR en flygplats. Inget syntes som skvallrade om det, nämligen.

Efter en stunds väntan kom ett par kvinnor och baxade ut nåt pulpetaktigt på trottoarkanten. AH! Vi STOD redan i kö, upptäckte vi, när en av kvinnorna sen ställde sig bakom denna pulpet och började fråga efter våra pass. Vi lämnade över dessa och fick sen höra att skrivaren var trasig, så några boardingkort kunde vi inte få. Men vi var incheckade ända till Stockholm, förklarade kvinnan vilket vi väl hade lite svårt att tro på. "They will get you boardingpass in Nairobi airport", förklarade kvinnan och detta blev onekligen en liten stressfaktor eftersom det bara var en halvtimmes mellanlandning där.

Efter att vi inte fått våra boardingkort fick vi äntligen lämna trottoaren och komma in på flygplatsen. "Take the bags there" pekade kvinnan och vi såg i hörnet något som skulle kunna likna nån slags röntgengrej för väskorna. Vi gick dit, lämnade väskorna där och var sedan på väg vidare när vi blev stoppade... nej nej, ni måste ta med väskorna igen!! Jo, så var det. Fanns inga rullband som fraktade runt väskorna, utan dem släpade vi runt tills alla som ville se dem hade fått se dem.

Jaha, sen fick man betala motsvarande ungefär 350 kronor för att få lämna landet, som en särskild turistskatt. Dessa pengar skulle betalas i tanzanska shillings, med dollar eller någon annan valuta gick det INTE att lösa ut sig. Oj då, hörde vi ett annat turistpar utbrista, då får vi nog gå till bankomaten först! Men nej, det FANNS ju ingen bankomat på flygplatsen. Ett litet växlingskontor fanns, dock. Men det var ju inte öppet vid den HÄR okristliga tiden. Hur det löste det minns jag inte, tror de kanske lånade av några andra.

Efter allt detta bestyr fick vi sitta i en liten vänthall för att sedan gå ut till vårt väntande plan, ett propellerplan som dock var hyfsat stort. Minns att vi fick en frukostlåda på planet och att vi såg Kilimanjaro utanför fönstret på väg mot Nairobi.

Och ja, det löste sig med boardingpassen i Nairobi, och hemresan flöt faktiskt på väldigt bra. Men det är utan tvekan den mest primitiva starten vi har haft på en långresa...