Han vaknar...

...ganska ofta, fortfarande. Lillapan min. Nyss, till exempel. Och jag sitter på sängkanten och undrar om det finns något bättre än den här tunga, trötta lilla kroppen mot min, en sval överjordiskt len kind mot min axel och en liten knubbig arm som har hittat sin väg runt min hals. De lätta små snarkningarna när han somnar om hos mig, om han ens alls varit vaken.

Nej.

Inte en chans att det finns något bättre.