...får jag när skrutten är förkyld igen. Rosslar och piper och låter. Glad att kusin S kommer förbi sen så att jag får lite annat att tänka på (Kusin S är min unga kusin med förnuft som en bondmora, ni vet). I övrigt går väl dagen ut på att hålla Hugo upprätt och försöka få i honom dricka, på sjukvårdsrådgivningens inrådan. Frisk luft skulle vara bra också, så en prommis får det bli.
På tal om frisk luft mätte jag upp en jogg-slinga här utanför igår kväll, min vanliga springslinga är osaltad och inte upplyst. Den blev bara 1,3 km men jag sprang några varv och det var bra underlag och upplyst. Kände mig maximalt opeppad när jag gick ut, gjorde mitt gamla vanliga trick att snabbt som blixten hoppa i löparkläderna och när man gjort det känner man sig ju dum om man kliver ur dem igen. Efteråt var jag dock MAXIMALT peppad. Varför är det så?? Som att största belöningen kommer om man tar sig ur sin comfort zone, lite grann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar