måndag, januari 02, 2012

Vem behöver Hollywood, liksom

Ja käre min värld, vilken härlig kväll. Sett massa bilder på lilla Lova, tagit en skön promenad med mina killar, ätit min favvomiddag (fruktsallad) och skrivit lite på mitt alster. Pratat en bra stund med älsklingsfarmor samt ätit citronkaka som jag bakade igår för att fira Lova (lite innan hon faktiskt kom, jag blev så sugen och kaknöden har ju ingen lag som bekant).

Innan jag somnar ska jag ägna mig åt en liten favorithobby, vilken är att blunda och se en meditativ liten film på mina nära och kära (lite olika vilka nära och kära som dyker upp från gång till gång). Det går till så att jag, som sagt, blundar och sen antar jag ett litet utifrånperspektiv där jag först lyssnar lite på andetagen från dem jag älskar mest i hela världen. Sen börjar "filmen" (samtidigt som lite vacker pianomusik eller annan valfri musik börjar spela i mitt huvud).

Jag ser hur Sara försiktigt stryker Inez kind innan hon lägger sig i sin säng och skickar en tanke till sin man som jobbar natt. Samtidigt ställer Jossan fram sina nya löparskor på dörrmattan och känner ett litet pirr i magen inför morgonens tidiga löparpass. I Nyköping ligger Elin och känner mot sitt bröst andetagen från sin dygnsgamla dotter, medans Micke betraktar dem halvsovandes men med av kärlek svällande hjärta.

Farmor har precis krypit till sängs efter en kopp te, hon ber en stund och tänker på framtiden, mest med glädje men när ett litet stygn oro kommer smygande gör hon som jag, lyssnar in andetagen (eller snarkningarna...) från sin älskade och det lugnar henne. Hos farfar lyser en svag lampa i vardagsrummet där han har somnat i sin TV-fåtölj, han kommer snart att vakna och gå upp för trappan där han gått tusentals gånger, i det barndomshem som fortfarande är hans hem. Han ligger vaken en stund innan han somnar om, tänker som så ofta att han så gärna vill få uppleva en vår till. En försommar där äppel- och päronträden blommar och gräset hela tiden växer sig för långt.

Lillebror har snarkat en bra stund nu. Han ska upp tidigt för att jobba, och kommer om några timmar sitta på bussen på väg till stan. Funderandes på C-uppsatsen, dagens jobb och sen slumra till för att vakna precis i rätt tid innan han ska av. I huset mittemot vaknar Caroline till av att bebisen ger sig tillkänna med en liten buffning, ett par veckor till och sen ska även den lilla människans andetag prövas i fria luften. Ida vaknar just till av Elviras gnyenden, medans svärfar i smålands djupa skogar sover gott efter att ha sett Arsenal tappa två poäng i kväll.

Och....

8 kommentarer:

Louice sa...

Vad härligt! Kul at tänka så på dem man har kära, ingen dum ide. Jag blev glad av att läsa det. Jag älskar att läsa din blogg, blir alltid lika glad av dina inlägg.

Önskar dig en bra dag!
Kramar

Jossan sa...

Vilket vackert inlägg bästa svägerskan, du skriver fantastiskt bra!
På lördag ses vi!!!!
Kram

Ma sa...

Nej, vem behöver Hollywood...? Din lättrörda mamma gråter även till denna "film"! Fint!!

Anonym sa...

Så fint! håller med föreg. skrivare!! Puss&kram från din lättrörda farmor.

svintoflickan sa...

Blev också rörd..
ååå så fint och vackert!!!
det bär jag med mej och kommer nog själv använda ibland..
ja det gör man ju ändå lite då å då men inte på det sättet.
vackert.
som sagt.

kram

Elin sa...

Åh vad fint skrivet!! Blev helt tårögd!!! kramar <3

AnnieeG sa...

vad gulliga ni är allesammans =) Fint är det att man bara behöver tänka på de människor man har omkring sig för att bli varm i hjärtat. Kramar

Tina sa...

Även jag blev rörd på väg till jobbet nu på morgonen. Tack för den inblicken :). Kram kram

Alive osv

Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...