torsdag, februari 16, 2012
Jag kommer nära en fjortis vid min barm
Jag har haft en supermysdag med Carro och Anton. Promenad, lunch, matbrödsbak och kaffedrickande. Ändå sitter jag här med en liten klump i magen efter kvällens nattning med skrik och gråt och tänker att jag kommer för evigt få hålla på att amma Hugo på nätterna, vi kommer att få ställa in Springsteen-helg och tacka nej till bröllop på Gotland bara för att Hugo inte kan vara utan mig. Vet inte vad jag tänkte, att han helt plötsligt skulle sova hela natten bara för att han har gnagt i sig en halv flaska välling? Det tar väl ett tag får man förmoda, och sommaren är fortfarande långt bort. Ändå kan jag inte låta bli att hetsa upp mig över detta, och känna det som ett misslyckande varje gång jag ammar Hugo på natten. Usch, man ska inte älta sånt här sent på kvällarna heller, i morrn tar vi nya tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Lilla gumman, det ordnar sig!! Alla våra barn (även du..) har haft lite svårt att vänja sig med att sova, vänja sig vid att äta välling...! Sen plötsligt så går det! Stor kram!!
jag har ammat mina på natten enda tills strax innan året..
ja de är kankse inte nån tröst.hmm.
men allt har sin tid och du kommer inte amma för evigt<3
när är bröllopet och helgen?
går de inte att ordna så du har honom hos dej på natten då men får barnvakt på kvällen eller nåt.
kramis
Precis som han har vant sej vid att bli ammad på natten kommer han att vänja sej vid att inte bli det. Det brukar ta några nätter av gråt och skrik men står man ut dom nätterna så ska du se att han snart sover ändå! Kramar <3
Så var de m Walter oxå. Jag försökte o försökte med välling på natten men han gallskrek o var jättearg men, precis som den kända skrap- lottens reklam, Plötsligt Hände det så drack han välling, somnade om och var nöjd.
Sen var nästa problem att vänja honom av med välling på natten men det gick det med.
Du ska se att plötsligt händer det för er med, kämpa på!
Kram
Det kommer att ordna sig, var så säker , även om det ( vilket jag förstår ) "ser omöjligt" ut just nu..och "fjortisar" brukar vara väääldigt svåra att väcka..... Styrkekramar // farmor abc.
tack kära ni, jag blir helt lipfärdig här (ok, det kanske inte precis "hjälper" att jag varit det hela kvällen ;)
TACK för ert peppande, det var precis vad jag behövde just nu!! Om nån mer vill dela sin välling/ammandehistoria får man väldigt gärna göra det. =) Kramar till er <3
Mia;
nej det kommer inte funka att ha med Hugo varken till Gbg eller Gotland. Men vi kommer att vara borta bara en natt och mamma och pappa kommer att ta hand om honom, vilket känns lika tryggt som att ta hand om honom själv. Och vid det laget har han fyllt ett år och ammandet kommer förmodligen vara över sen ett tag tillbaka, men just nu känns det som att det är Kilimanjaro som ska bestigas... men det är väl som ni säger, plötsligt funkar det.
Kram!!!
Jag slutade ju amma E pga mjölkbrist vid fem månader, men hon åt ersättning på natten tills hon var ca 1,5 - sen sa det bara plopp från en natt till nästa och hon åt inte mer. Dämed inte sagt att hon sover hela natten... Slutade med kvällsvälling i höstas o det gick bra men hon vaknar fortf så gott som varje natt o kommer in till oss. Men det kanske också säger plopp till slut?
Jag slutade amma Joel vid på natten vid 8 månader, men han var inte nöjd på så jag fick börja igen till han var 10 månader.
Det är inget nederlag om en natt går bra och den andra inte. Det finns ju inga mallar, barnen är ju individer med sina viljor.
Så det kommer ge sig. Skönt att han tar välling, det har Tilda aldrig gjort. Lycka till vännen!
Stor kram
Tack vänner. Nej, det är väl inget nederlag om en natt går bra och den andra inte... det gäller att få sig själv att fatta det bara =) Och det finns så mkt råd och rön hit och dit hur man "ska" göra, men man får väl helt enkelt vara glad om man hittar nåt sätt som funkar. Nu testar jag iaf att söva om honom innan jag ger mat. Nån gång lär han väl somna om utan att äta... Kram och trevlig helg!
Go morron JJ, startar dagen vid din blogg och tänker till för vad som känns som en evighet sen, men eg var det lite mer än tre år sedan..
Jag hade lite svårt att sluta amma A, men när han var ca 11 månader började han, precis som den första tiden i hans liv, vakna en gång i timmen från att ha varit ett par - tre gånger. Detta blev ju inte hållbart för mig och tom vår bvc sköterska sa att det kanske var dags för mig att sluta amma när hon såg hur trött jag var...
Kom inte ihåg hur många nätter det var, men sambo tror det var 3-4, max en vecka, som var jobbiga när A plötsligt blev tröstad av pappa och sin napp, och inte någon ammande mamma när han vaknade nattetid. Efter de där jobbiga första nätterna började A sova hela nätterna för första gången i sitt liv och har gjort det sedan dess =)
Lycka till JJ, vet att det är tufft! / Jeanette
tack snälla, det hjälper att höra att det varit likadant för andra och hur ni har tacklat det hela. Jag tänker så med, att så småningom är det väl den vägen man får gå, med några skriknätter och pappa som tröstar. Trevlig helg, kram!
Skicka en kommentar