För det vet man ju hur de ser ut

I dagens fantastiska lokaltidning är det en kort intervju med en svensk kvinna som har skrivit en bok om sitt fd förhållande med en av Usama B-L:s bröder. Jag citerar.

"När Catrin berättade för sina vänner att hon hade träffat en gift arab reagerade alla på ungefär samma sätt, säger hon. 'Det var ungefär snälla lilla gumman', säger hon."

Och jag tänker att ja, jag hade nog också reagerat om en väninna kom med en liknande nyhet. Redan gift = ingen bra grej! Arab, ja, det kan ju vara en bra grej men det kan ju finnas vissa kulturkrockar kring hörnet. Artikeln fortsätter;

"de förväntade sig att det skulle vara en kort hårig man. Men sedan såg de att han faktiskt var snygg."

AAHHH! Det var alltså inte hans fru eller etniska bakgrund som man såg som ett möjligt hinder på väg mot lyckan! Nej o nej, det var att han potentiellt skulle kunna vara kort och hårig.

Hur kunde jag tänka nåt annat, det är klart att hår på bröstet är mycket besvärligare än den där kvinnan som ens nya kille råkar vara lagligen vigd med.