Hörrni alla kvinnor...

Utgående samtal till syster E häromdagen:

*signal*

E: "Ja hej det är E"

Jag: MINA BRÖST SER UT SOM SYSTEMETKASSAR"

E: (Chockad): "Va? Vadårå?"

Jag: (lätt frustrerad): ja, kanske för att jag har AMMAT och FÖTT BARN"

E: "Jahaaaa! HAHA!"

Jag: "Det här är INTE roligt"

E: "Nej.. HAHAHA"

Jag: "hmpf"

E: "hörrö, jag har besök nu. Kan jag ringa dig sen?"

Jag: "mm"

E: "och FÖRSÖK att inte deppa ihop under tiden!!! HIHIHI"

Jag har tre bekanta som har fixat brösten efter att de fick barn. Vet inte om det är ett nytt storstadsfenomen. Jag kan fatta grejen, för man är ju samma person som innan ungefär, men med en helt ny kropp. Jag kan fatta att man så ogärna vill stifta bekantskap med den här nya kroppen, att man så ogärna vill komma överens med den så att man snabbt försöker se till att den ser ut som innan istället. I samma anda som folk sprutar in botox och lyfter lite ögonlock sådär på en ledig dag. Nej, jag är tyvärr inte så PK eller feministiskt lagd att jag inte förstår det.

Jag vet att jag ältar det här med träning ibland. För jag tror att ALLA människor mår bra av det. Jag tycker man ska göra det som en hyllning till sin kropp, och som en investering för framtiden. Motion motverkar depressioner och påverkar välbefinnandet enormt, det finns det hur mycket forskning som helst på. Sen kan det vara promenader eller hårdträning eller bara allmänt hålligång a la räfsa löv i sin egen trädgård. Det är inte det viktiga.

Men den här kroppshetsen, med nya bröst inkluderat, jag vill inte vara en del av den. Jag vill verkligen inte det. När jag gör mina plankanövningar hänger magen nästan ner i golvet (jo, det är säkert. Om jag var modigare skulle jag ta en bild och visa). Men det kan väl få vara så? Kan vi inte få vara lite flabbiga och är det hela världen med lite gäddhäng? Kan man få ta två (eller fyra) kakor en vanlig torsdag?

JA, DET FÅR MAN.

Och dessutom, sålänge man inte ser ut som Gilbert Grapes mamma så är några överskottskilon inte hela världen.