Jag ska ha på mig den jämt och kanske även begravas i den.

Syster S m familj kom igår eftermiddagen, och så bildade vi karavan till brorsan eftersom han också skulle med på billighetsshoppingsutflykt. Med brorsan i bilen åkte vi vidare, först till Stadsmissionen. Fanns väldans mycket roliga saker, hittade en mkt söt klänning som jag provade och beslöt mig för att slå till på. I stl 36! Blev mkt nöjd, och andas kan man ju göra före och efter att man har använt klänningen.

SEN. Sen fick jag syn på en helt ljuvlig liten historia. Den hängde... ja just det, det var det som var problemet. Den hängde på lillasyster, som kom glädjestrålande ut ur provrummet och gjorde en liten piruett. Va? Var det den där trista klänningen som jag sett henne gå förbi med på en galje? Ja, tydligen.

En städrock från 40-talet? Nix no, den perfekta klänningen.

Jag försökte vara glad för hennes skull, ja, jag VAR tom glad för hennes skull. Låtsades stjäla den ur hennes provhytt bara, men för övrigt uppträdde jag moget och gratulerade till kapet.

Tills hon plötsligt sa åt mig att jag borde prova den. Menar hon allvar? Tänkte jag. Jo, hon insisterade. Om jag nu tyckte så mycket om den borde jag prova den också. Jag provade den, och hon erbjöd mig generöst att köpa den i stället. OM jag ville. På mitt bästa humör erbjöd jag henne att köpa klänningen jag hittat, och så gjorde vi ett byte. Alla nöjda (iaf jag) alla glada (iaf jag).

På kvällen hade jag tänkt springa men DET HÄR HALSONTET GER SIG JU INTE. Hade mkt ont i lederna också, så vi tog istället en långprommis, hela familjen.

Idag ska jag och min lilla praktikant Hugge åka och öppna salongen hos ma&pa. Dessutom kommer Kjelle the homehelper och ska hjälpa mig att fixa praktikantens sovrumsdörr, som är trög att stänga. "Jag får se när jag kommer" tyckte Kjelle the homehelper så nu vågar jag inte gå och duscha.