"Finns det inte viktigare saker att reta upp sig på än en solbränd modell? Nej, inte om man – som vi på Cancerfonden – dagligen tvingas möta effekten av för mycket sol i form av svårt sjuka människor, förtvivlade anhöriga och sönderslitna familjer.
Varje år drabbas mer än 40.000 personer i Sverige av någon form av hudcancer. Malignt melanom, den allvarligaste typen av hudcancer, beräknas i år leda till cirka 500 dödsfall.
Exponering för UV-strålning från sol och solarier är inblandade i majoriteten av alla hudcancerfall. Kopplingen mellan solning och hudcancer är nästan lika tydlig som den mellan rökning och lungcancer" står det bl.a att läsa på Cancerfondens hemsida. Hela artikeln kan man läsa här.
För tio år sen tyckte jag att en semester var misslyckad om man inte kom hem knallbrun. Jag tycker fortfarande det är skitsnyggt med en läcker solbränna. Vem tycker inte det? Och sol suktar vi ju efter hela vinterhalvåret. Men faktum är att en ungefär en kvarts sol om dagen räcker för att vi ska få den D-vitamin vi behöver.
Jag gillar verkligen fortfarande att ta en kopp kaffe på farstubron (underbart ord) och känna solen i ansiktet. Att läsa en bok på stranden och bli så där härligt varm i hela kroppen. Men efter att pappa fick hudcancer för några år sen förlorade det idoga solpressandet definitivt sin tjusning. Det där som "alltid händer nån annan" drabbade plötsligt oss som familj.
Sol kan man tack och lov njuta av utan att smörja in sig med kokosolja och pressa i en solstol. Nuförtiden försöker jag alltid komma ihåg att smörja in mig, och vill jag sitta på balkongen och njuta av solen undviker jag tiden mitt på dagen när solen är som starkast. Sen är det ju faktiskt så, att solen tar lika bra när vi promenerar till bussen, är på utflykt på Kolmården eller tar en kafferast på sommarens roadtrip. Det är i det närmaste oundvikligt att, även om man är försiktig, inte anta en lätt brun ton (om man nu har anlag för det), bara genom att leva som vanligt på sommaren. Och det kan väl räcka så?
4 kommentarer:
Bra rutet! Ja, det där "pressandet" har definitivt förlorat sin tjusning!
Hjälp vad ni har gått igenom! Hur orkar ni?!?
man orkar det man måste...!
Jag blev försiktigare när jag fick barn. Dels för att jag vill leva länge för deras skull och dels för att de inte ska vara så mycket i solen. Jag har lärt mig att tycka om skuggan eller att göra andra saker än att pressa. Eller det blir väl så automatisk, lagom när jag har satt mig så är det något barn som vill ha hjälp eller vill att jag leker med henne/honom :).
Mina barn har lätt för att bli bruna, men jag smörjer ändå in dem. Jag har respekt. Blir lite sur på de som inte tror det behövs, men det är upp till dem.
Ha en trevlig helg du med!
KRam kram
Ps. Funderade ett tag på att bjuda hem dig denna vecka, så blev Tilda sjuk igen, det är väl typiskt. Måste få till en träff snart.
Skicka en kommentar